Multimodalitet, kommunikation och lärande

Modalitet kan handla om hur semiotiska resurser samverkar för betydelse- och meningsskapande i multimodala texter. Man talar då om semiotisk modalitet. Semiotiska resurser är med andra ord betydelseskapande verktyg som skapar mening och som vi kommunicerar genom. I skrift är t. ex. bokstäverna en semiotisk resurs. De organiseras på ett visst sätt och bildar meningar och gör därmed skrift till en semiotisk modalitet. 

I bilder kan något avbildas på ett visst sätt, i närbild eller i en viss vinkel och bildutsnittet/vinkeln är då semiotiska resurser som skapar betydelse visuellt och gör bilden till en semiotisk modalitet.

 

Man brukar tala om ifall något har hög eller låg modalitet och man säger att ju högre modalitet det finns i den multimodala texten ju högre sannings- eller verklighetsanspråk kan man göra på denna. Vad som är sant eller verkligt (alltså hög eller låg modalitet) kan ju diskuteras men såklart påverkas det av konventionen om vilka sociala strukturer som styr/inte styr och olika normer om vad som anses som sanningsenligt eller verkligt. 

 

Inom språkvetenskap är modalitet en grammatisk kategori som handlar om hur en person yttrar någonting och hur hen förhåller sig till det. Detta har därmed betydelse för om det som yttras anses ha hög eller låg modalitet.

 

(Björkvall 2009, s. 13, 111-113, Föreläsning Konstfack 2015, Fredrik Lindstrand)